"Jag väljer hellre att dö än lämnar från mig min mark till israelerna"

Föreställ dig att det land du bor i plötsligt delas och en större del än det som planerades av kolonialherrarna kommer under det nya landets kontroll. Föreställ dig att det territorium du bebor efter delningen i ett krig 20 år senare krymper ytterligare. Enligt en överenskommelse ska gränserna efter det kriget utgöra gränser för de två länderna även statsbildningen i ena fallet ännu inte är klar. Föreställ dig att fem år senare i ett annat lands huvudstad signeras ett avtal att gränserna efter kriget ska gälla och utgöra grunden för de fortsatta förhandlingarna mot fred. Föreställ dig att åtminstone i den ena delen av ditt territorium (som delades i två) ger ni upp den väpnade kampen mot det nya landet eftersom den vägen inte är framkomlig. Det nya landets krigsmakt är ditt folks teknologi i fråga om vapen och soldater enormt överlägsen varför kampen mot illegala bosättningar på ditt folks mark omöjligen kan bli framgångsrik den väpnade vägen. I den andra delen av territoriet tror man fortsatt på sina vapen då man ideologiskt tillhör ett brödraskap som inte accepterar en förhandlingsväg och som i sin del, efter för all del demokratiska val, har fått mandat av folket.

Föreställ dig att det byggs en mur i ditt land som lägger beslag på nästan 1/3 av landet. Föreställ dig att det nya landet som ockuperat ditt territorium bestämmer i 70 procent av territoriet och har det yttersta ansvaret för säkerheten i ytterligare 20 procent. Du får bestämma själv i 10 procent. Föreställ dig att det nya landets armé efter till synes totalt godtycke trakasserar och fängslar, torterar och dödar grannar, medlemmar av din familj och låter folk vänta i decennier på att ställas inför rätta. Föreställ dig att den jord dina förfäder i generationer odlat och du idag helt plötsligt konfiskeras, ditt hus som du har lagfart på raseras och du tvingas bort från den mark som ger dig och din familj ett levebröd.

Föreställ dig att den by där du bor får order om att tömmas för att armén ska ha övningar i den och när du kommer tillbaka kan det finnas minor och bomber som gör att dina grannar eller din egen familj lemlästas och dödas. Att borgmästaren och 14 bybor dödats av dessa minor och bomber behöver du inte föreställa dig eftersom det är rena fakta. Föreställ dig att du försöker odla upp mark och bygger ett hus på den mark som tillhör ditt folks territorium och en bulldozer kommer och river ner huset. Du och familjen tvingas hitta mark där ni kan sätta upp ett tält som skänks av någon europeisk hjälporganisation. Knappt har du satt upp tältet så kommer man och river ner det och bränner. Att det står att det skänkts av organisationen räknas inte. Föreställ dig att elektriciteten till byn bryts och ditt territoriums myndighet skickar folk för att reparera den så får de inte göra det. Ni är utan elektricitet i veckor.

Föreställ dig att det vatten du tidigare haft att dricka och för konstbevattning styrs bort till en ny bosättning långt inne på ditt territorium av det nya landets folk, på mark där ditt folk drivits bort. Du blir lämnad kvar med en rännil eller ännu värre i form av tankvagnar som du får betala för. Och lägger armén beslag på tankvagnen får du betala 9 000 shekel för att få tillbaka den egendom som du redan en gång betalat 9 000 shekel för. Föreställ dig att allt detta sker med förevändningen att det handlar om säkerhet. Att dina kor som fördes bort är en säkerhetsrisk är ju förståeligt. Föreställ dig att din by vill bygga en skola för att kunna ge undervisning av barnen och detta förbjuds av det nya landets militär. Att byn äger marken på ditt folks territorium är inget argument. Skolan är förvisso ett hot mot säkerheten. Föreställ dig att du bor i en stad där enstaka bostäder eller kvarter ska rivas – inte av dina egna myndigheter utan av ockupationsmaktens myndighet. (Ursäkta att jag använder begreppet ockupationsmyndighet men jag kan inte kalla det vid annat än dess rätta namn.) Föreställ dig att ett jätteland och en annan grupp med en del stora och starka länder gång på gång säger att det här inte är acceptabelt men aldrig låter det nya landet betala ett pris varken ekonomiskt, diplomatiskt eller på annat sätt , varför det nya landet fortsätter att göra precis som det vill efter officiella och offentliggjorda planer sedan första delningen av landet och därefter, att långsamt ta över allt större delar av ditt eget folks territorium.

Föreställ dig att det kommer delegation på delegation till det område där du bor och lyssnar och säger att ni har stöd av dem och att solidariteten är viktig. Ingenting händer på marken annat än att det nya landets myndigheter och armé fortsätter sin terrorisering i smått och stort av dig, ditt land och ditt folk. Föreställ dig att ditt territorium uppgraderats av en världsorganisation varför landet i princip är en egen suverän stat som ockuperats och där det nya landet dagligen utför handlingar som är i strid med internationell lag och konventioner, bl a Genévekonventionen från 1949 som tydligt reglerar vad som inte får göras av ockupationsmakten, nämligen att bygga bosättning och deportera eller förflytta det egna folket till den ockuperade marken. Föreställ dig att den här bloggen kunde fortsätta sida upp och sida ner med övergrepp, brott och godtycklighet riktad mot dig och ditt eget folk. Föreställ dig att allt är påhittat för då kan du bara stänga ner och gå och diska eller kolla på sena nyheterna. Men är det inte det har du fått kännedom om något som kommer att sticka upp nosen då och då och vara besvärligt och fråga: - Ska vi - du, jag och alla andra - acceptera att det palestinska folket berövas sitt land bit för bit i en systematisk annektering (som tar sig tusen och ett uttryck, som att en palestinsk bonde bara får borra till 200 m djup för att få vatten medan den israeliske bonden på de olagliga bosättningen en km bort får borra till 500 m djup för att använda det grundvatten ni har gemensamt där nere i jorden.) - Ska vi låta mediabilden av konflikten Palestina – Israel i din hjärna och vardag fortsatt fokusera på skuld hit och skuld dit (som sedan länge är passé ifråga om Västbanken och som staten Israel skickligt utnyttjar för en systematisk och totalt godtycklig terror av palestinierna i deras eget land.) Ett gott råd förresten. Åk inte till Västbanken för du kommer aldrig att bli detsamma och du kommer att bli upprörd över att Israel kommer undan hela tiden och dag för dag äter sig in i den palestinska kroppen som en cancer sprider sig i människokroppen. En sydafrikansk ledare som för en tid sedan besökte Västbanken konstaterade att israelerna utvecklat apartheidsystemet långt bortom det de svarta var utsatta för fram till frigörelsen under Mandela. Är det så att the Holocaust (Förintelsen) gör att vi fegar ur och genom att inte dra Israel inför domstol, isolera Israel eller på annat kraftfullt sätt kräva att Israel ska följa överenskommelser, lagar, konventioner och resolutioner möjliggör att ett av de värsta brotten mot en folkgrupp, ett brott som pågått i 75 år, tillåts fortsätta mot sin fulländning. Den fulländningen är a) en judefiering och annektering av östra Jerusalem, b) som det tycks av uttalanden från Israels försvarsminister, bostadsminister m fl den senaste tiden att en tvåstatslösning inte är något som Israel längre står bakom och att c) bosättningspolitiken inte bara fortsätter utan accelererar. Sveriges regering kan inte låta den här utvecklingen fortgå. Och du och jag kan inte stillatigande bara titta på. Ifrågasätt åtminstone mediabilden som gör det möjligt för Israel att bakom ridån fortsätta ohotat och ostraffat. Nuvarande förhandlingar har svagt stöd från det palestinska folket och kommer med all sannolikhet att fortsätta att användas av israelerna för att förhala en lösning

I eftermiddag i Beka’a sade en gammal man som avslutning när jag och de övriga i vår delegation reste oss: ”Jag väljer hellre att dö än att jag lämnar ifrån mig min mark till israeler.” Föreställ dig vilken förtvivlan! .......

En långsam etnisk rensning

Jag åkte till Palestina för att jag ville komma konflikten nära. Känna den inpå skinnet. Möta människorna som drabbas av 2010-talets apartheidsystem. Och hur påtagligt blir det inte. Besöket i östra Jerusalem inleddes med beskedet att israeliska soldater trängde in i flyktinglägret Kalandia och dödade tre unga människor. Inga detaljer men möjligen slutakten av en traditionell maktdemonstration ännu en natt där soldater provocerar och trakasserar unga palestinier. Möjligen ändar detta i stenkastning varpå soldaterna skjuter skarpt. Kom ihåg att östra Jerusalem är palestinskt territorium men också mark den israeliska staten bit för bit annekterar. Judifieringen av östra Jerusalem pågår hela tiden systematiskt med till synes alla medel. En långsam etnisk rensning.

Kanske är mötet med mannen i stadsdelen Bustan (här till höger på bilden) ett bra exempel på de ständiga trakasserierna. Han själv har blivit fängslad flera gånger, hans 12-årige son 14 gånger, hans dotter likaså fängslad, svärdottern blev träffad av en gummikula som slog av käken på henne. De lever med ett permanent hot om "demolition", att deras hus ska förstöras. Jag frågar - och riksdags-ledamöterna Marie Granlund(s) (t v) och Michael Svensson(m) (t h)

faller in med samma fråga - på vilka grunder har dina barn fängslats? Först missförstås frågan eftersom det är något VI inte förstår. Jag upprepar frågan och lägger till om vilka lagrum som stöder det upprepade fängslandet av familjemedlemmarna. Mohammed, som är vår guide lyser upp och säger: Lag? Bibeln!! Det står i bibeln att Kung David förmodligen gick här genom dalen och därför tillhör den här marken judarna. Det är svårt att acceptera det som juridisk evidens som försvar för år av trakasserier mot denna och andra familjer. Det är en bland tusen förevändningar.

Historier av det här slaget visar att Israel inte är någon rättstat. Palestina är ockuperat. De internationella regler som styr vad en ockupationsmakt får och inte får göra (Genèvekonventionen från 1949) ger inget utrymme för att deportera eller förflytta sitt eget folk till det territorium som ockuperats. (Art 49). Det internationella samfundet är också överens om att civila ska behandlas som skyddade personer (Art 4 och art 47)och respekteras för deras person, ära, familjerättigheter, tro och religionsutövning samt seder och bruk. De ska behandlas humant och inte utsättas för diskriminering. Jag mötte Rfqa Alkurd, en gammal kvinna som bor i ett annat hus i östra Jerusalem med hot om vräkning. Hon tvingades att lämna Haifa 1947 när Israel bildades och sitter nu vid slutet av sitt liv med ett fullständigt illegitimt hot över sig att tvingas bort från sitt hem ännu en gång. Den eviga flykten. Vem symboliserar bättre än Rfqa den eviga flykten.

12 familjer har vräkts och deras hus har antingen förstörts eller tagits över. Kom ihåg, jag rör mig på ockuperad mark. Ytterligare 80 familjer ska bort. Med hjälp av advokater som letat reda på dokument i Jordanien, Turkiet och Syrien (!) har man emellertid tillfälligt stoppat vräkningarna. Men eftersom Israel följer lagar totalt efter eget godtycke kan man fråga sig om det finns någon chans att ett domstolsutslag ger de 80+12 familjerna möjlighet att bo kvar. Västbanken under PLO är idag inget hot mot den israeliska staten. De farligaste vapen som finns på Västbanken är stenar, brödknivar och möjligen bilar om man använder dem för att köra ihjäl israeliska soldater med. Det handlar inte om säkerhet längre. Agendan är en annan. Inte för att jag trott något annat tidigare men det framstår alldeles tydligt (det borde göra det även för riksdagsledamoten Fredrik Malm) att Israel vill göra Jerusalem till sitt. Israels bosättningspolitik i och kring östra Jerusalem ska kallas vid sitt rätta namn: ETNISK RENSNING! En enda långsam etnisk rensning.

Nyfiket möter jag Palestina

Jag vet inte vad jag förväntade mig men upplevelsen av Ramallah var annorlunda. Staden är vit, stor, mycket kuperad, höga hus (mycket folk på liten Västbank) det som inte är hus är sten och grus och några träd. Från mitt fönster på Hotel Rocky (relevant med tanke på omgivningen) ser jag muren på avstånd och bortom muren Jerusalem.

Vi är ett tiotal personer med vår riksdagsman Torbjörn Björlund som delegationsledare. Sossen Marie Granlund och moderaten Mikael Svensson är också med och därutöver Jan, Inger, Jeanette och James från den relativt nybildade Jerusalemkommittén. Gårdagens preliminära högnivåmöte blev i stället en kväll med snack, en härlig middag och lite flanerande i downtown Ramallah. Och jag sprang redan på mitt första köp till min kära dotter. Är rätt säker på att hon gillar det. Hon är tacksam att ha med sig presenter hem till. Lite Elinor över det, du vet "Allt jag vill ha, är ett halsband av korall ..."

Det pågår någon form av förhandlingar och tycks vara relativt lugnt. Förhoppningarna vad som kommer ut av det med USA som mäklare är måttliga och avvaktande. Här i Ramallah är det uppenbart att man inte är angelägen om annat än att söka en politisk väg ut ur det hela. Men nya bosättningar visar hur totalt respektlöst Israel tar ansvar för situationen. Jag hör om hur man byggt tre bosättningar som Israel sannolikt redan när de byggdes var beredda att ge upp. En förhandlingsbricka? Muren som jag ser så fort jag tittar ut sträcker sig som en grå giftorm genom det kuperade landskapet. Den symboliserar väldigt påtagligt den starka partens vilja. Ett samtal med stängd mun. Vad kan komma ut av det. En spännande vecka väntar. Det står klart och idag väntar Jerusalem och möte med borgmästaren.