Sluta gulla med alkoholen!

Det är lätt att bara se antingen det njutningsfyllda bruket av alkohol i trevligt sällskap eller missbruket i form av gänget runt Kristallen och Systemet här i Finspång. Min bild av alkoholen blir ju mer allomfattande än så eftersom jag dagligen tar del av forskning och studier av de negativa konsekvenserna av alkoholen totalt i samhället. Och inte bara i lokalsamhället utan i det globala samhället, särskilt med fokus på utvecklingsländer. Jag läser inte bara utan umgås från noch till med forskare, annan professionell expertis och representanter för enskilda organisationer i Sverige och utvecklingsländer.

Idag läser jag om Norge - okej, ingen utvecklingsland och kanske inte så långt borta - och EU. 40 procent av den vuxna befolkningen i Norge har blivit besvärade eller trakasserade av människor som druckit. Forskaren, Hans-Olav Fekjaer, erkänd och respekterad alkoholforskare internationellt, skriver att tog man med barn skulle det handla om mer än halva befolkningen.

47 000 kvinnor i Norge har under ett år misshandlats av en alkoholpåverkad person.

I Europa (EU 27) föds minst 1 procent av alla barn med FASD eller FASE, dvs skador under fosterperioden till följd av moderns alkoholkonsumtion). FASD/FASE ska barnet leva med resten av livet, men också familjen samt omgivningen, skolan och arbetsplatsen.

Det är verkligen dags att föra en diskussion om de totala negativa konsekvenserna av en omfattande alkoholkonsumtion. Inte bara omfattande i form av missbruk, utan omfattande i form av att alkoholen finns i allt fler sammanhang.

Att vara förälder till världens barn

Det närmar sig nu. Det är egentligen redan igång. Insamlandet av pengar till Världens Barn. 10-11 oktober är den stora TV-galan och då ska vi nå upp till 100 miljoner kr.

På torsdag ska vi träffas vi som jobbar med insamlandet här i Finspång. Vi lyckades bra förra året. Jag fick uppgiften som kommunsamordnare för två år sedan och det var verkligen ett lyft ifjol när ytterligare några organisationer kom med i Världens barn, Kooperation utan gränser och Lions. Båda dessa lyfte resultatet tillsammans med oss övriga i Röda Korset, Lutherhjälpen, Rädda Barnen och IOGT-NTO-rörelsen till över 77 000 kr. Helst ska vi komma högre i år men, men, men .....

Hoppas att de andra är laddade för jag känner att jag för min del är alltför hårt belastad i mitt spännande jobb för att hinna med så mycket mer än lokalpolitiken här på hemmaplan. Jag borde ha gjort mer.

Det finns massor av barn i världen som behöver lite extraföräldrar i form av generösa givare. Ger man en peng kan man t ex känna sig som förälder åt barn i Myanmar (Burma) som tvingas över gränsen till Thailand av fattigdom och förtryck.

Gränsproblematik
På gränsen mellan Burma och Thailand lever är problemen stora med fattigdom, droger och sexhandel. Framförallt finns där många utsatta barn och unga mödrar, som lever på att tigga eller prostituera sig. Med hjälp från Världens Barn stöder vi nu organisationen VGCD, som arbetar med barn och kvinnor upp till 25 år, för att ge dem möjlighet att förändra sina situation. VGCD har både uppsökande verksamhet, utåtriktade aktiviteter, läger och "Drop in center". Genom detta når de 150 barn och kvinnor, varv 120 på den burmesiska sidan gränsen. De ger även akut hjälp till dem som utsatts för människosmuggling och anordnar fortbildningar för personal och volontärer som arbetar för organisationen.
(Ett av våra Världens barnfinansierade projekt.)

Kommunicera är svårt! Dags för familjeråd.

Det där med kommunikation är inte lätt. Det blir ännu svårare om relationerna är ansträngda. För oss i vårt parti blev det uppenbart när vi fortfarande samarbetade med socialdemokraterna att den högra handen inte visste vad den vänstra gjorde i det partiet. När det uppstår fraktioner i ett parti och ett hjul drar framåt och ett bakåt, då går gärna kroppen in i en piruett på plats utan att komma framåt.

Det är ju angeläget att andra partier tar lärdom av de problem som drabbade (s) och ägnar tid just åt den interna kommunikationen. Det är svårt att säga hur väl vi lyckas i vänsterpartiet, men vi är mycket medvetna om behovet att informera inåt och förankra det vi, partiets representanter, gör. Det är svårt att säga om vi lyckss, men vi tar inte lätt på frågan, trots att vårt parti hänger ihop väldigt bra.

När vi nu blivit polygama och skaffat oss fyra fruar istället för bara en blir det än mer uppenbart att kommunikationen måste fungera. Det ställer stora krav på respektive parti och de kraven ska inte ställas bara inom partiet utan bör komma också utifrån från partners. Det får bli familjeråd vid köksbordet!

MItt ekologiska fotavtryck

Min livsstil kräver 2,28 jordar. Domen är obarmhärtig. Mitt sätt att leva förbrukar jordens resurser på ett sätt som är helt ohållbart. Det är mitt myckna resande som är boven. Flera flygresor utomlands (om än i jobbet) och 1500 mil bilresor är nog den stora boven.

Gör testet du med på www.myfootprint.org så kan du se hur pass stort ekologisk fotavtryck du sätter. Vi blir bistert påminda om att den västerländska livsstilen med dess överkonsumtion av energi och andra resurser är omöjlig. Vi inkräktar på andras rättighet till en rättvis andel av den jord vi gemensamt delar.

All förändring börjar med medvetandegörande. Jag får se vad jag kan ändra på. Målet får bli att åtminstone komma under 2,0 jordar till en början.

Jennifer - en pärla!

Lördag till och med onsdag var jag värd för 10 gäster från våra samarbetsländer som vi bjudit in till World Forum Against Drugs i Stockholm 8-10 sept. Fyra från Sydostasien (Thailand, Kambodja och Laos), en från Sri Lanka och fem från Östafrika (Uganda, Kenya och Tanzania).

Starkast intryck på mig gjorde Jennifer Kimani som är chef för National Campaign Against Drug Abuse i Kenya (NACADA). Att höra henne berätta hur alkoholindustrin på alla vis försöker luckra upp en folkhälsoinriktad alkohollagstiftning och hur hon i stort sett ensam klär av och står emot industrins representanter när de försöker manipulera en regering att anta en generös lagstiftning, ja, det var som den värsta thriller. Vi engagerade genast en journalist som nu gjort en filmad intervju med henne så vi kan höra berättelsen igen.

Lita på att Jennifer kommer att stå upp mot industrin i fortsättningen också, för så här skriver hon i det mail jag fick igår: Your hospitality, passion and commitment to the campaign against alcohol abuse and drug abuse in general is unprecedented. Personally i got so inspired and I am ready now to confidently handle alcohol campaign with confidence.

Vår nästa större strid står i Arusha, Tanzania 13-15 januari, när vi arrangerar en konferens kring alkoholpolitik. Vårt mål är att försöka få med minst en minister från vardera av de fem länderna i östafrikanska regionen. Med Jennifers, Rogers, Davids, Josephs och Gad Paulos assistans kommer vi att fixa det. Uppdraget: Bygg en stark försvarslinje mot alkoholindustrin!

VÄRLDEN BEHÖVER INTE MERA SPRIT!

Politiskt självmål/-mord

Att ge sig in och spela på ledande positioner i politiken är inget man gör så där utan vidare. Är man ungtupp i sammanhanget finns anledning till såväl ödmjukhet som ett ivrigt och systematiskt sökande efter kunskap. Erfarenhet skaffar man sig över tid och genom goda mentorer. Självmålet i Finspångspolitiken är exempel på att flera av dessa kriterier inte uppfyllts.

En väl fungerande kommunal verksamhet bygger på ett stort förtroende mellan politiker och tjänstemän, en öppen dialog och tydliga rollfördelningar. Förtroende bygger man över tid och genom ett aktivt arbete, det är inget som man kommenderar fram. Vilka rollerna är och vad de innehåller har tydligen inte varit klart för "självmålaren", inte heller vad som står i svensk grundlag.

Påhoppet på socialchefen är obefogat, omdömeslöst och klumpigt och har fått de konsekvenser det ska ha. Förtroendet är förbrukat åt alla håll. En person i Finspång önskar säkert att han hade en viss dag här i livet ogjord. Att därutöver göra juridik av det här finns knappast förutsättningar för och ej heller någon anledning till, som jag ser det. Straffet har redan börjat avtjänas. Skamstocken har bemannats.

Förklaringen!

Äntligen förstår jag varför WHO tidigare misslyckades med att bekämpa alkoholskadorna i världen. Tidigare alltså - inte idag. Idag arbetas inom WHO en global alkoholstrategi fram, som på allvar ska möta de växande alkoholproblemen i världen. Sveriges utveckling t ex är ju inte alltför glädjande på området (Se Sven Andreasson i DN Debatt 30 aug) och utvecklingsländerna är väldigt sårbara.

Vad är det då jag fått förklarat. Jo, så här säger Marcus Grant, chef för ICAP, International Center for Alcohol Policy, i boken Globalkohol (förf. Lars-Åke Augustsson) som lanseras vid bokmässan i Göteborg om 14 dagar: Mina åsikter om alkohol och samhälle är i allt väsentligt de samma som när jag arbetade inom WHO.

Marcus Grant arbetade fram till 1994 i WHO som chef för avdelningen för att förebygga alkoholskador. Han gjorde ett dåligt jobb. Alkoholskadorna i världen ökade stadigt.

När han som chef för ICAP har 11 av världens största alkoholproducenter som arbetsgivare, mot tidigare WHO, så har han samma åsikter, säger han. Han gör ett utmärkt jobb för alkoholindustrin. Alkoholskadorna i världen ökar stadigt.