Ryskt uppvaknande

Jag har en rysk läkare i min bekantskapskrets. Hon berättade för mig att rysk TVs kanal 1 häromkvällen körde ett helt program om alkohol och de problem alkoholen orsakar i Ryssland. Visst har man sagt nån gång på TV att man inte borde supa men hon kan inte erinra sig att hon någon gång sett ett såpass seriöst försök till beskrivning och analys av problemet.

Vi har ju pratat en del om alkohol jag och läkaren förutom att hon som distriktsläkare i en av Stockholms förorter verkar i en miljö där man möter problemet. Hon kunde därför ställa diagnos på programledaren som var skamligt okunnig på området. Enligt denne ställde inte alkoholen till med några problem i Afrika, Indien och Kina. Det är en intressant(!) analys.

Men nu ska jag inte gnälla utan se positivt på att rysk TV äntligen då börjat ta i en av de stora sociala, hälsomässiga och ekonomiska utmaningarna i landet. Bara att önska dem lycka till och vänta på att de bjuder in IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut att komma och utbilda dem.

Heja Ljusfall!

- Kan du åka till Ljusfall i morgon kväll och leda museiföreningens årsmöte?

Det var Stig Andersson som frågade mig i onsdags. En snabbkoll i kalendern och så tackade jag Ja. Det ångrar jag verkligen inte.

Mitt liv har ju varit föreningsliv. I vissa organisationer livslångt som IOGT-NTO-rörelsen. I andra periodvis som fredsrörelsen och Amnesty (främst 80-talet), hembygdsföreningen uppe i Värmland i ungdomen, fackligt syndikalist i snart 30 år, studieförbundet NBV, internationella nätverk med utvecklingsfrågor, medlem i Röda Korset, i Kvinnohuset i Karlstad osv .... och sedan i torsdagskväll medlem i Museiföreningen i Ljusfallshammar.

Jag vet med andra ord vad ett föreningsengagemang innebär, vad det kräver och vad det möjliggör. Det är ju den gemensamma insatsen som förändrar. Att man organiserar ett intresse eller en kamp. Det är det som kan förändra. Ljusfallsbornas arbete de senaste åren med att få stil och ordning på Lantbruksmuséet är ett bra exempel på när föreningslivet är som bäst.

Jag blev mycket imponerad av arbetet som har ett inte oansenligt stöd (50 000 kr) av kommunen. Men av vad jag såg och hörde skapar entusiasterna något väldigt fint för de pengarna. Med en ännu aktivare marknadsföring (det görs en hel del redan) så kommer Lantbruksmuséet att dra ytterligare turister till kommunen.

Det kostar bara en hundring att vara med! Hör av dig till Inge Palmkvist, Christer Eklund eller Siw Johansson så får du säkert bli medlem.

Och gör en utflykt dit till sommarn!

Sällskap man förtjänar

USA gör det, Sudan gör det, Somalia gör det, Qatar gör det liksom Iran och så tre små stillahavsrepubliker. Tycker samma sak när det gäller kvinnor. Det gemensamma är att dessa åtta länders regeringar och parlament vägrar att skriva under och att ratificera CEDAW, konventionen mot diskriminering av kvinnan.

Mohammed Ahmadinejad, George W Bush och den förste sittande regeringschef som åtalats för krigsbrott, Sudans president Omar al-Bashir, sicket sällskap! Det är bara att önska Barack Obama lycka till att skaffa sig andra vänner.

Vad det handlar om? Att vinna 2/3 av senatens röster. USA slutar aldrig att förvåna en. Det är väl onödigt att påminna om att USA och Somalia är de enda länder som inte antagit, ratificerat, barnkonventionen.

Så utan att ha ratificerat varken konventionen mot våld mot kvinnor eller barnkonventionen aspirerar man på - nej, anser man sig ha den legitima skyldigheten, jodå, just skyldigheten, inte rätten - att leda världen!!

Försörjningsstöd och cynism

En kraftig ökning av försörjningsstödet i kommunen. Hela 26 procent och signaler om mer. Vissa signaler kommer från högsta håll om ytterligare pengar till kommunerna i Borgs vårbudget. Knappast så att det kommer att räcka till.

Kanske blir det så i detta tidevarv när regeringen kör sin arbetslinje att vi i kommunerna måste förlita oss på den cynism som smyger sig in i politiken. Finns det inget jobb på orten får du välja på att stå utan pengar eller flytta.

Men stå utan pengar kommer man ändå inte att göra eftersom kostnaden läggs över på kommunernas försörjningsstöd. Återstår för oss i den politiska majoriteten i Finspång att hoppas att personer som blir utförsäkrade inte nöjer sig med ett liv på mininiinkomster utan söker sig bort.

Kylan och cynismen smyger sig in över de människor som knappast röstar borgerligt, de som är mest utsatta, de som har mindre antal valmöjligheter. Om ett och ett halvt år kan vi förändra detta. Och redan 7 juni göra en markering.

Vem är funktionshindrad?

- Hej! Ska du ut och resa?
- Nej, jag ska hem, säger jag.
Jag står på busshållplatsen och det är Ann som frågar. För Ann är det naturligt att börja prata med en annan människa på en busshållplats. Hon berättar att hon jobbar på föreningen Grunden. www.grunden.se. Det är intressant det hon berättar.

Vi pratar med ett par andra kvinnor när vi klivit på bussen. En av dem känner igen Ann fast kallar henne Helena. Men Ann säger att Helena är en annan tjej. Men den här kvinnan Tina känner igen Ann, det blir de överens om till slut.

När vi åkt ett tag kliver en kompis till de två kvinnorna ombord och samtalet hamnar snart på innehållet i kassen vid fötterna på Tina. Och så blir det snack om att smaka innan vi kommer in till stan - ja. Göteborg alltså.

Ann talar om vad hon tycker. För henne är alkohol inte något positivt. Människor blir konstiga och opålitliga. Hon är inte otrevlig mot Tina och hennes kompisar, hon är bara rak och frank. Som hon är mot mig.

Det är 7 minuter in till Brunnsparken. Törsten blir för svår. Tina och kompisarna pratar om att det inte är tillåtet att dricka men reser sig och går längst bak i bussen för att frälsa sina sandtorra halsar. Ja, eller stilla ölbegäret, som driver dem att överträda normerna, reglerna på bussen.

Det är det alkoholen gör med oss människor. Gör oss till norm- och regelbrytare och ibland till och med till lagbrytare. Vi har lärt oss att omgivningen ursäktar vårt beteende när vi är påverkade. Det är en av förklaringarna till att vi så ihärdigt försvarar alkoholen. Den försvarar (ursäktar) oss, och då försvarar vi den. Ett symbiotiskt förhållande.

Men Ann ursäktar inte, hon är rak och oförfalskad. Och ändå är det hon som kallas funktionshindrad.

Mobbning uppmärksammad

Skolverket levererar idag en rapport som är mycket kritisk mot antimobbningsarbetet i skolan. Förra helgen var jag på Feministiskt forum i Stockholm där mobbningen också togs upp i ett seminarium. När jag själv jobbade på Grosvadskolan upplevde jag att arbetet mot mobbning hade en hyfsad kvalitet.

Det finns många aspekter på mobbningen. Förutom det lidande och utanförskap det kan skapa begränsas också en mobbad människas möjligheter till inflytande i samhället. Med andra ord är mobbning en demokratifråga också. Det ger ytterligare en dimension till hur det hindrar en människas utveckling.

I dagens NT fins en artikel om en syriansk tjej som var svårt mobbad i skolan men som med ett lika modigt som drastiskt grepp (och uppenbarligen smart) fick hjälp att komma tillrätta med mobbningen.

Jag vet själv vad mobbning innebär. Under de fem första åren i skolan var jag själv utsatt. Det gick så långt att jag stannade hemma. Nu föreslår Skolverket att lärarutbildningen tillförs normkritisk utbildning för att lärare ska bli duktigare på att förebygga och ta itu med mobbning.

Jag ska följa upp ett arbete vi gjorde på några av skolorna i kommunen i höstas, där elevrådet på en skola klart uttryckte att deras arbetsmiljö inte är trygg även om det hade blivit bättre.

Att inte avslöja att alkohol bidrar till cancer

Tänk, jag undrar varför såcäl Svenska Dagbladet som Ekoredationen på Sveriges Radio lät bli att nämna alkoholen i samband med den cancerrapport som nyligen publicerats. Tobak, javisst; för lite motion, javisst; för lite frunkt och grönt, javisst; men varför nämner man inte alkoho?
Är det redigeraren av nyheten som väljer bort alkoholen? På vilka grunder? Egna förutfattade meningar kanske?

Alkohol är en viktig faktor i uppkomsten av ett antal cancersorter. Tidningar och Sveriges radio kan inte mörka detta faktum.