Barack slår till

"One decisive decision of a president may save thousands of lives, which cannot be saved even by all the medical professionals in a country."

En kommentar till att Barack Obama signerat en ny tobakslag i USA, the Family Smoking Prevention and Tobacco Control Act. Det stämmer ju. Ett kraftfullt beslut om preventiva åtgärder är värt hundra kraftfulla beslut om att reparera skadorna.

Sluta dalta med alkoholen

Ett samhälle byggs bäst genom ett kollektivt ansvar för att en rimlig välfärd kommer alla till del. Att löneklyftorna inte blir avgrundsdjupa. Att fördelningspolitiken fungerar. Att alla ges plats och att grundläggande humana värderingar styr vårt samhällsbygge, det nationella men också det globala.

För att detta ska fungera krävs av varje individ att man tar ett eget ansvar inom gemensamhetsmodellen. Man kan inte plocka russinen ur kakan. Man kan inte skapa sig egna enklaver av privilegier där man inte är beredd att ta konsekvensen av sin del i ett större sammanhang.

PÅ NTs webdebatt har jag skrivit det här inlägget om alkohol eftersom alkoholen är ett av de stora hoten mot folkhälsan, ja mot världshälsan. Och i fallet alkoholen lägger verkligen de flesta, för att inte säga alla,ansvaret för lösningen på problemet på någon annan:

Visst daltas det med alkoholen. Jag tror det är så här också att den som dricker försvarar alkoholen eftersom alkoholen (som ursäkt) försvarar den som dricker om man gör nåt dumt. Bland arter i naturen kallas sånt för symbios. Arterna drar nytta av varandra.
En annan observation: Om man kör bil väldigt lite accepterar man ändå att man påverkar miljön. Rökarna köper att de påverkar andras livsmiljö. Men dricker man är det alltid andra som är problemet. Själv är man aldrig en del av problemet. Det upprepar man till dess att det blir en sanning - för en själv och alla andra som gillar den sanningen.
Att alkoholproblemen ökat i takt med att allt fler dricker utan att (i sina egna ögon) vara en del av problemet, den sanningen den existerar inte. Hur utmanar vi denna kollektiva förnekelse?

Flextider i skolan

Det har säkert diskuterats tidigare. Frågan är om det på allvar utretts. Skulle de ekonomiska fördelarna vara så stora att de uppväger nackdelarna och det besvär man måste göra sig? Skulle skolorna vara beredda att pröva idén?

I samband med diskussionen med Anders Hällesta'buss igår så tänkte jag åter tanken om det kan finnas ekonomi att göra på flextider i skolan. Skulle det möjliggöra ett rationellare upplägg av skolskjutsar och således kunna innebära sänkta kostnader? Jag får väl väcka frågan med övriga ingående i majoriteten.

Var det arrogans?

Pratade med en skolskjutsentreprenör vid brevlådan igår eftermiddag, Hällesta'buss ägare. Han hade synpunkter på upphandlingen av samhällsbetalda resor och att han efter timmar av jobb med offerten avvisades för att det var flera miljoner för dyrt. Kommunen fick ju bara det anbudet. Ett skäl till det var säkert villkoren, att såväl fordon som personal skulle ingå.

Han är framgångsrik Anders. Företaget är i högsta grad solvent. Gammal bilhandlare som han är köper han, renoverar och säljer bussar också. Det kompletterar hans ekonomi med skolskjutsar och diverse evenemangsresor m m. Men han sticker ju inte under stol med, när man pressar honom lite, att avtalen med kommunen är lönsamma och med tanke på företagets goda ekonomi kan man ju ha anledning att tro att konkurrensen på transportområdet är för svag förutom att Anders är en duktig företagare.

Om hans beskrivning av hur han bemötts av ansvarig tjänsteman på kommunkontoret stämmer, ser jag att vi har behov av personalutbildning i bemötande. Kommunen ska ju bemöta inte bara medborgarna på ett trevligt och respektfullt sätt. Det gäller ju även de vi gör affärer med. Det handlar inte bara om image, det handlar lika mycket om grundläggande förhållningssätt till människor och tillvaron överhuvudtaget. Gentemot medborgarna ska vi dessutom vara serviceinriktade och underlätta deras kontakt med oss och övriga samhället. Gentemot affärskontakter ska man vara rak, tydlig och respektfull, arrogans klär ingen.

Fyndlådors begränsning

Det kan vara som med fyndlådor på auktion med organisationsförändringar. Det är vissa saker i fyndlådan som man vill komma åt och ta tillvara. Sen får man räkna med att få en del annat på köpet som inte är så stor nytta med. Antingen får man ge bort det eller slänga. Att behålla det är ingen mening. Det tar bara plats.

Tusan vet varför jag kom att tänka på det idag när jag läser tidningen.

Respekt, politik och narren

Förfärligt långt men samtidigt ett bra fullmäktige med flera debatter som var konstruktiva och städade. Det verkar som båda parter börjar hitta sin roll och känna sig trygga i den. Oppositionen är tydlig och konkret i sin kritik fast inte aggressiv längre, och majoriteten är mindre fåordig och visar mer respekt för den kritik som framförs genom att gå i svaromål istället för att vresigt avvisa.

Det var intressant att se och höra hur partierna spelade in möjlig skattehöjning på planen i det fortsatta svåra budgetarbetet inför 2010-12. Med försiktiga formuleringar så kände man lite på varann, jabbade lite, kanske man kan säga.

En valkrets är på plats liksom ett minskat fullmäktige, från 51 till 45 ledamöter, från nästa mandatperiod. Ibland uppträder en narr i fullmäktige och den narren skramlade med sin bjällermössa igår och föreslog att det skulle vara 49 ledamöter. Visst kan man ha fullmäktige som lekplats men är man pappaledig finns det lekplatser på dagtid som man kan nyttja istället.

Sedan får vi se om det flyter upp några lik efter fastighetsförsäljningarna. Det kan vara en delikat fråga som ger efterdyningar.

Generellt blev jag ändå inspirerad efter gårdagens fullmäktige trots totalt 337 minuter. Ser hösten an med visst intresse.

Väsentligt och futtigt

Nu är den klar vår skrift om alkohol och våld i nära relationer sett i ett utvecklingsperspektiv. Den kommer med 98 procents sannolikhet att heta Skål för familjen!, en lätt provocerande rubrik.

Det är alltid intressant att jobba fram informationsmateriel. Det ligger mycket research bakom, som ger inblick i ett problemområdes omfattning men framför allt i dess karaktär. Normer och roller spelar större roll för våldet än alkoholen, men utan alkohol i "fel" människor så skulle våldet i samhällen världen runt minska något enormt.

I ett av 'casen' i skriften kan vi läsa hur enbart samtal framför allt män emellan i ett samhälle i nordöstra Thailand får 100 män i de 250 familjerna att sluta dricka. Effekten av det är att 30 kvinnor slipper leva i en våldsrelation. 30 män slår inte för att nu är de nyktra.

Futtigt? Fråga de 30 kvinnorna ska du få höra vad som är väsentligheter och vad som är futtigheter här i tillvaron. Väsentligt är att inte bli slagen. En futtighet, det är alkoholen.