2013/08/29

"Jag väljer hellre att dö än lämnar från mig min mark till israelerna"

Föreställ dig att det land du bor i plötsligt delas och en större del än det som planerades av kolonialherrarna kommer under det nya landets kontroll. Föreställ dig att det territorium du bebor efter delningen i ett krig 20 år senare krymper ytterligare. Enligt en överenskommelse ska gränserna efter det kriget utgöra gränser för de två länderna även statsbildningen i ena fallet ännu inte är klar. Föreställ dig att fem år senare i ett annat lands huvudstad signeras ett avtal att gränserna efter kriget ska gälla och utgöra grunden för de fortsatta förhandlingarna mot fred. Föreställ dig att åtminstone i den ena delen av ditt territorium (som delades i två) ger ni upp den väpnade kampen mot det nya landet eftersom den vägen inte är framkomlig. Det nya landets krigsmakt är ditt folks teknologi i fråga om vapen och soldater enormt överlägsen varför kampen mot illegala bosättningar på ditt folks mark omöjligen kan bli framgångsrik den väpnade vägen. I den andra delen av territoriet tror man fortsatt på sina vapen då man ideologiskt tillhör ett brödraskap som inte accepterar en förhandlingsväg och som i sin del, efter för all del demokratiska val, har fått mandat av folket.
Föreställ dig att det byggs en mur i ditt land som lägger beslag på nästan 1/3 av landet. Föreställ dig att det nya landet som ockuperat ditt territorium bestämmer i 70 procent av territoriet och har det yttersta ansvaret för säkerheten i ytterligare 20 procent. Du får bestämma själv i 10 procent. Föreställ dig att det nya landets armé efter till synes totalt godtycke trakasserar och fängslar, torterar och dödar grannar, medlemmar av din familj och låter folk vänta i decennier på att ställas inför rätta. Föreställ dig att den jord dina förfäder i generationer odlat och du idag helt plötsligt konfiskeras, ditt hus som du har lagfart på raseras och du tvingas bort från den mark som ger dig och din familj ett levebröd.
Föreställ dig att den by där du bor får order om att tömmas för att armén ska ha övningar i den och när du kommer tillbaka kan det finnas minor och bomber som gör att dina grannar eller din egen familj lemlästas och dödas. Att borgmästaren och 14 bybor dödats av dessa minor och bomber behöver du inte föreställa dig eftersom det är rena fakta. Föreställ dig att du försöker odla upp mark och bygger ett hus på den mark som tillhör ditt folks territorium och en bulldozer kommer och river ner huset. Du och familjen tvingas hitta mark där ni kan sätta upp ett tält som skänks av någon europeisk hjälporganisation. Knappt har du satt upp tältet så kommer man och river ner det och bränner. Att det står att det skänkts av organisationen räknas inte. Föreställ dig att elektriciteten till byn bryts och ditt territoriums myndighet skickar folk för att reparera den så får de inte göra det. Ni är utan elektricitet i veckor.
Föreställ dig att det vatten du tidigare haft att dricka och för konstbevattning styrs bort till en ny bosättning långt inne på ditt territorium av det nya landets folk, på mark där ditt folk drivits bort. Du blir lämnad kvar med en rännil eller ännu värre i form av tankvagnar som du får betala för. Och lägger armén beslag på tankvagnen får du betala 9 000 shekel för att få tillbaka den egendom som du redan en gång betalat 9 000 shekel för. Föreställ dig att allt detta sker med förevändningen att det handlar om säkerhet. Att dina kor som fördes bort är en säkerhetsrisk är ju förståeligt. Föreställ dig att din by vill bygga en skola för att kunna ge undervisning av barnen och detta förbjuds av det nya landets militär. Att byn äger marken på ditt folks territorium är inget argument. Skolan är förvisso ett hot mot säkerheten. Föreställ dig att du bor i en stad där enstaka bostäder eller kvarter ska rivas – inte av dina egna myndigheter utan av ockupationsmaktens myndighet. (Ursäkta att jag använder begreppet ockupationsmyndighet men jag kan inte kalla det vid annat än dess rätta namn.) Föreställ dig att ett jätteland och en annan grupp med en del stora och starka länder gång på gång säger att det här inte är acceptabelt men aldrig låter det nya landet betala ett pris varken ekonomiskt, diplomatiskt eller på annat sätt , varför det nya landet fortsätter att göra precis som det vill efter officiella och offentliggjorda planer sedan första delningen av landet och därefter, att långsamt ta över allt större delar av ditt eget folks territorium.
Föreställ dig att det kommer delegation på delegation till det område där du bor och lyssnar och säger att ni har stöd av dem och att solidariteten är viktig. Ingenting händer på marken annat än att det nya landets myndigheter och armé fortsätter sin terrorisering i smått och stort av dig, ditt land och ditt folk. Föreställ dig att ditt territorium uppgraderats av en världsorganisation varför landet i princip är en egen suverän stat som ockuperats och där det nya landet dagligen utför handlingar som är i strid med internationell lag och konventioner, bl a Genévekonventionen från 1949 som tydligt reglerar vad som inte får göras av ockupationsmakten, nämligen att bygga bosättning och deportera eller förflytta det egna folket till den ockuperade marken. Föreställ dig att den här bloggen kunde fortsätta sida upp och sida ner med övergrepp, brott och godtycklighet riktad mot dig och ditt eget folk. Föreställ dig att allt är påhittat för då kan du bara stänga ner och gå och diska eller kolla på sena nyheterna. Men är det inte det har du fått kännedom om något som kommer att sticka upp nosen då och då och vara besvärligt och fråga: - Ska vi - du, jag och alla andra - acceptera att det palestinska folket berövas sitt land bit för bit i en systematisk annektering (som tar sig tusen och ett uttryck, som att en palestinsk bonde bara får borra till 200 m djup för att få vatten medan den israeliske bonden på de olagliga bosättningen en km bort får borra till 500 m djup för att använda det grundvatten ni har gemensamt där nere i jorden.) - Ska vi låta mediabilden av konflikten Palestina – Israel i din hjärna och vardag fortsatt fokusera på skuld hit och skuld dit (som sedan länge är passé ifråga om Västbanken och som staten Israel skickligt utnyttjar för en systematisk och totalt godtycklig terror av palestinierna i deras eget land.) Ett gott råd förresten. Åk inte till Västbanken för du kommer aldrig att bli detsamma och du kommer att bli upprörd över att Israel kommer undan hela tiden och dag för dag äter sig in i den palestinska kroppen som en cancer sprider sig i människokroppen. En sydafrikansk ledare som för en tid sedan besökte Västbanken konstaterade att israelerna utvecklat apartheidsystemet långt bortom det de svarta var utsatta för fram till frigörelsen under Mandela. Är det så att the Holocaust (Förintelsen) gör att vi fegar ur och genom att inte dra Israel inför domstol, isolera Israel eller på annat kraftfullt sätt kräva att Israel ska följa överenskommelser, lagar, konventioner och resolutioner möjliggör att ett av de värsta brotten mot en folkgrupp, ett brott som pågått i 75 år, tillåts fortsätta mot sin fulländning. Den fulländningen är a) en judefiering och annektering av östra Jerusalem, b) som det tycks av uttalanden från Israels försvarsminister, bostadsminister m fl den senaste tiden att en tvåstatslösning inte är något som Israel längre står bakom och att c) bosättningspolitiken inte bara fortsätter utan accelererar. Sveriges regering kan inte låta den här utvecklingen fortgå. Och du och jag kan inte stillatigande bara titta på. Ifrågasätt åtminstone mediabilden som gör det möjligt för Israel att bakom ridån fortsätta ohotat och ostraffat. Nuvarande förhandlingar har svagt stöd från det palestinska folket och kommer med all sannolikhet att fortsätta att användas av israelerna för att förhala en lösning
I eftermiddag i Beka’a sade en gammal man som avslutning när jag och de övriga i vår delegation reste oss: ”Jag väljer hellre att dö än att jag lämnar ifrån mig min mark till israeler.” Föreställ dig vilken förtvivlan! .......

Inga kommentarer: