Nyfiket möter jag Palestina

Jag vet inte vad jag förväntade mig men upplevelsen av Ramallah var annorlunda. Staden är vit, stor, mycket kuperad, höga hus (mycket folk på liten Västbank) det som inte är hus är sten och grus och några träd. Från mitt fönster på Hotel Rocky (relevant med tanke på omgivningen) ser jag muren på avstånd och bortom muren Jerusalem.

Vi är ett tiotal personer med vår riksdagsman Torbjörn Björlund som delegationsledare. Sossen Marie Granlund och moderaten Mikael Svensson är också med och därutöver Jan, Inger, Jeanette och James från den relativt nybildade Jerusalemkommittén. Gårdagens preliminära högnivåmöte blev i stället en kväll med snack, en härlig middag och lite flanerande i downtown Ramallah. Och jag sprang redan på mitt första köp till min kära dotter. Är rätt säker på att hon gillar det. Hon är tacksam att ha med sig presenter hem till. Lite Elinor över det, du vet "Allt jag vill ha, är ett halsband av korall ..."

Det pågår någon form av förhandlingar och tycks vara relativt lugnt. Förhoppningarna vad som kommer ut av det med USA som mäklare är måttliga och avvaktande. Här i Ramallah är det uppenbart att man inte är angelägen om annat än att söka en politisk väg ut ur det hela. Men nya bosättningar visar hur totalt respektlöst Israel tar ansvar för situationen. Jag hör om hur man byggt tre bosättningar som Israel sannolikt redan när de byggdes var beredda att ge upp. En förhandlingsbricka? Muren som jag ser så fort jag tittar ut sträcker sig som en grå giftorm genom det kuperade landskapet. Den symboliserar väldigt påtagligt den starka partens vilja. Ett samtal med stängd mun. Vad kan komma ut av det. En spännande vecka väntar. Det står klart och idag väntar Jerusalem och möte med borgmästaren.