(Bilden visar Rogers Kasirye från Uganda Youth Development Link som lämnar över konferensens rekommendationer till Peter Kiguta på East African Community.)
Åter i bloggosfären efter juluppehåll och utlandsvistelse.
Min Afrikaresa blev en framgång. Hur stor återstår att se. Vi har lyckats stoppa alkoholindustrin i ett land, Botswana. I Kenya har vi stärkt ett redan gott motståndsarbete lett av NACADA. I Uganda, där industrin i ett första skede trängt långt fram, tror jag vi bl a med konferensen i Arusha som medel börjat bryta ner industrins infiltration av lagstiftningen. Tanzania, Rwanda och Burundi, där har motståndskrafter stärkts som förhoppningsvis drar igång policyprocesser byggda på folkhälsa och inte på vinstmaximering.
Jag kom på när jag pratade med en kompis häromdagen att det jobb jag gör är ju inte bara EMOT alkoholindustrin och FÖR folkhälsa. Som vänsterpartist känns det ju väldigt bra att stå upp mot alkoholkapitalet. Det är ett kapital som mindre än många andra bryr sig om folks hälsa. 2,3 miljoner människor dör årligen på grund av alkoholen.
En gång i tiden slutade jag dricka Coca Cola för att ledningen för Cocafabriken i Guatemala lät mörda ett antal fackföreningsledare, när arbetarna försökte organisera sig. Det var mitt sätt att visa solidaritet. Mer signalfunktiän än reell påverkan förstås. Vi har de senaste decennierna bojkottat apelsiner från Spanien, sydafrikanska produkter under kampen mot apartheid, efter senaste kriget i Gaza har israeliska produkter bojkottats och t o m märkts om med annat ursprungsland av ICA och Lidl.
När får jag se mina partikamrater (och andra solidariska människor) i en bojkott av alkoholprodukter, till stöd för alla alkoholens offer och mot en industri som totalt hänsynslöst och med alla medel försöker manipulera lagstiftningnsprocesser i utvecklingsländer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar