Att ändå inte ge upp

I mitt jobb läser jag en hel del artiklar särskilt om länder där vi har utvecklingssamarbete. Idag när jag läste CCMC Push Journal som jag får i mailboxen sjönk mungiporna. I Kambodja är ca 10 procent av befolkningen sexslavar antingen i landet eller i angränsande länder. Det är nästan uteslutande unga kvinnor det handlar om. TIO PROCENT!!!!!

Det som skrämmer än mer är att det är en FN-insats en gång i tiden, UNTAG i början av 1990-talet, som skulle hjälpa landet i ett övergångsskede, som är en av de främsta orsakerna. Det dessa FN-experter lämnade efter sig var en mängd prostituerade som i ett läge med svår brist på det mesta hittade en utkomst genom att sälja sin egen kropp eller sina barns kroppar.

Även om Kambpdja antagit en lag mot sexhandeln har organiserad brottslighet slagit sina klor i den här verksamheten så djupt att det är svårt att förändra nånting.

Sexslavhandeln måste fortsatt bekämpas och Kambodjas befolkning få möjlighet att bygga ett samhälle där människor kan försörja sig på annat sätt. EN procent, ja en tiondels procent, är alldeles för mycket. TIO procent är en katastrof!