EU och alkoholindustrin är lekkamrater!

Gjorde ett tvådagarsbesök i Bryssel tisdag-onsdag. Jens Holm(v) och Anders Wijkman(kd) bjöd in till ett seminarium om WTO, alkohol och utvecklingsländer. Jag noterar följande:

EUs handelsdirektorat ser inga stora problem med alkoholen. Tjänstemännen Ignazio Iruarrizaga och Maria Koidu från avd Services and Investment i DG Trade menar att varje enskild medlemsland har möjlighet att hålla alkohol utanför de åtaganden man gör gentemot WTO vid avtalsskrivning. Ellen Gould, forskare vid Canadian Centre för Policy Alternatives och expert på WTO och handelsregler, uttrycker en oro över att främst utvecklingsländer tvingas in i ett regelverk utan återvändo, där de på alkoholområdet idag har för dålig kunskap för att ställa alkohol utanför avtalen. Det man sedan gjort åtaganden om, t ex inte göra undantag för alkoholreklam när man tillåter reklam för övrigt, omöjliggör inskränkning i alkoholreklamen om konsumtionen ökar kraftigt.


Parlamentsledamöterna Jens Holms och Anders Wijkmans oro för utvecklingsländernas möjlighet att försvara sig mot alkoholindustrins aktiva sökande efter nya marknader var bakgrunden till seminariet. EU med sitt handelsdirektorat underlättar för alkoholindustrin att ta sig in på marknaderna utan att beakta effekter på folkhälsan.

Seminariet möjliggjordes genom att IOGT-NTOs alkoholpolitiska verksamhet finansierade Ellen Goulds deltagande. Förutom seminariet förde vi direkta samtal med tjänstemän på DG Trade i ett internt möte. Slutsatsen av mötet är att EUs tjänstemän ger sken av inte springa alkoholindustrins ärenden (vilket de bevisat gör) samt försöker invagga kritiker i att utvecklingsländer har möjligheter att undanta alkohol när avtal skrivs. Det senare är en teoretisk sanning. Verkligheten ser dock annorlunda ut.

När alkoholindustrin "kidnappar" ett land och som i fallet Botswana (det finns ett antal i Afrika och fler blir de) i samarbete med handels- och industriministern designar en alkoholpolicy, är det inte folkhälsoaspekter som dominerar utan näringsaspekter. Den verkligheten är långt borta från Ignazio Iruarriazaga och Maria Koidu på EUs handelsdirektorat.

Inom kort kommer förmodligen någon av de svenska parlamentsledamöterna att ställa en fråga till ansvarig kommissionär Catherine Ashton (nytillträdd efter Peter Mandelson) vem som ger DG Trade mandatet i den här frågan. Den frågan är befogad med tanke på industrins finmaskiga nätverk i EUs korridorer.