Jag har begått premiären på den årliga Klockfesten. När folk blir påminda om att de är rena drömmodellen för vad det en gång i tiden stod på arbetsgivarföreningens affischer för snart 50 år sedan: Du är väl ingen hoppjerka! Själv har jag som längst varit 6 år på ett och samma jobb och jag kommer aldrig att kvalificera till politikergåvan heller som kräver 20 år i Finspång.
Men jag är full av aktning för de 25 år några av våra medarbetare hängt i. Och kanske tycker jag att klock-/tavelutdelningen kunde varit lite festligare. En rätt formell och tråkig ceremoni nere i hotellets mörka, murriga, halvslitna diskolokal. Man hade ju kunnat säga något om medarbetarna, kanske inte en och en men gruppvis om den förvaltning de verkat inom och hur arbetet och samhällsservicen förändrats under tiden. Och att de varit delaktiga just i detta, denna förvandling.
Men det här var jungfruresan för den nye fullmäkitgeordföranden så till nästa år kommer säkert han och övriga presidiet att ge mer liv åt själva utdelningsceremonin.
Resten av kvällen - så länge jag deltog - var trevlig. Maten var alldeles utmärkt. Robban Zetterberg häcklade (snällt!) mig där jag satt med mitt alkoholfria glas. Ni vet, fyllerister och nykterister har man alltid gjort sig lustig över. Men Robbans "mobbning" (han högg tre gånger) var bara av den roliga sorten så jag trivdes liksom övriga. OK då, Robban tappar i kvalitet ibland, kan bli lite tomgångstuggande, men va' tusan! Hans parodi på Lasse Palmqvist höll mycket hög klass.
Hur som, jag har i alla fall upplevt ett av Finspångs stora kulturevenemang, Klockfesten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar