Vi har världens bästa sjukvård. Det är nog sant. Trots brister så känns det sannolikt tryggare att vara sjuk här än på de flesta ställen i världen. Invandrare och flyktingar jag pratat med verifierar den höga kvaliteten. Men även solen har fläckar. Lyssna på det här!
Strax före jul besöker jag primärvården här i Finspång för en mindre åkomma. Läkaren finner att jag nog ska remitteras till US i Linköping. OK, tänker jag. Max 90 dagar, ja, i värsta fall.
I värsta fall var värre än jag trodde. Idag ringde jag US och förklarade för dem att de längtar efter mig. Men det gjorde de inte. Jag fanns inte!!!!
OK, tillbaka till primärvården i Finspång som än en gång bekräftar att mail gick 23 dec till US. Men nån remiss gick inte med och uppenbarligen har man i sjukvården inte ett system av att fråga när det kommer ett internmail om en remiss utan nån remiss: "Jaha, och remissen då??!!"
Jag konstaterar bara det: Vilken tur att jag inte hade galopperande cancer för då hade jag varit "six feet under" nu. Just nu letar de förtvivlat efter mig, för nånstans finns jag, i form av en remiss i nån IT-kulvert på landstinget.
Sjukvården är fortsatt i världsklass. Och människor gör fel. Kanske med rätt person den här gången. Jag lever ju!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar