Vem är funktionshindrad?

- Hej! Ska du ut och resa?
- Nej, jag ska hem, säger jag.
Jag står på busshållplatsen och det är Ann som frågar. För Ann är det naturligt att börja prata med en annan människa på en busshållplats. Hon berättar att hon jobbar på föreningen Grunden. www.grunden.se. Det är intressant det hon berättar.

Vi pratar med ett par andra kvinnor när vi klivit på bussen. En av dem känner igen Ann fast kallar henne Helena. Men Ann säger att Helena är en annan tjej. Men den här kvinnan Tina känner igen Ann, det blir de överens om till slut.

När vi åkt ett tag kliver en kompis till de två kvinnorna ombord och samtalet hamnar snart på innehållet i kassen vid fötterna på Tina. Och så blir det snack om att smaka innan vi kommer in till stan - ja. Göteborg alltså.

Ann talar om vad hon tycker. För henne är alkohol inte något positivt. Människor blir konstiga och opålitliga. Hon är inte otrevlig mot Tina och hennes kompisar, hon är bara rak och frank. Som hon är mot mig.

Det är 7 minuter in till Brunnsparken. Törsten blir för svår. Tina och kompisarna pratar om att det inte är tillåtet att dricka men reser sig och går längst bak i bussen för att frälsa sina sandtorra halsar. Ja, eller stilla ölbegäret, som driver dem att överträda normerna, reglerna på bussen.

Det är det alkoholen gör med oss människor. Gör oss till norm- och regelbrytare och ibland till och med till lagbrytare. Vi har lärt oss att omgivningen ursäktar vårt beteende när vi är påverkade. Det är en av förklaringarna till att vi så ihärdigt försvarar alkoholen. Den försvarar (ursäktar) oss, och då försvarar vi den. Ett symbiotiskt förhållande.

Men Ann ursäktar inte, hon är rak och oförfalskad. Och ändå är det hon som kallas funktionshindrad.