Snack JA, men verkstad NEJ!

Om jag tror på det jag håller på med? Självklart, självklart gör jag det! Men jag har blivit tvungen att bli uppgiven realist för att tro på att jag ska kunna förändra det som så få andra är beredda att göra för att få till denna förändring.

Vi hamnar lätt i det läget att vi säger oss vilja men vill sedan inte göra det som är nödvändigt. Kanske för att vi inte tror på det. Jo förresten, innerst inne vet vi vad som krävs men flyr svaret eller konsekvensen antingen genom att blunda och gå på eller rent av förneka.

Vad snackar jag om? Jo, idag har vi på jobbet haft vårt första möte, Lena och jag med Linnea och Hanna på telefon, om vår nya kampanj om våld i nära relationer, våld i hemmet eller som vi gärna säger 'domestic violence'. Efter att ha kört kopplingen hiv och alkohol i tre år - och fått genomslag och gehör - ska vi nu göra tydlgit kopplingen mellan alkohol och våld i familjen för att visa på hur detta i fattiga länder utgör ett hinder för utveckling. Syftet är förstås att stärka utvecklingsländers arbete mot alkohol i form av lagstiftning och direkt intervention i olika former och på olika nivåer.

Och om jag nu ska komma tillbaka till inledningen. Jag menar hur lätt har det varit att få gehör för att jobba med kopplingen alkohol och våld här? I Sverige? I Finspång? Ja, att alkohol väldigt ofta finns med i våldssammanhang, det köper folk. Men att försöka få till en minskad alkoholkonsumtion - NEJ! Där är det lika lätt att åstadkomma nåt som att få en bil utan startmotor och bensin att rulla igång.

När jag jobbade i vänsterpartiets landstingsgrupp, var det nån där som var beredd att driva frågan om alkoholens mycket stora belastning på sjukvården med mig? Nej, inte sjutton heller. Gruppledaren Björn Grip gick däremot upp och förklarade att det jag sade om alkohol - och det var varken överdrivet eller obalanserat - stod inte gruppen bakom, fastän det jag sade hade god förankring i vänsterpartiets program och i motioner i riksdagen. När det gällde annat då skulle minsann gruppen - okej, inte riktigt alltid - falla in och vara enig.

Det finns en oändlig feghet i politiska församlingar när det gäller att utmana alkoholkulturen. Och många beslutfattare har själv ett "kärleksförhållande" till alkoholen. Konsekvensen blir att alkoholens offer fortsätter att staplas i statistik över döda, skadade, våldtagna, sönderslagna, svikna, skrämda .........

Skål för fan!