Att ge sig in och spela på ledande positioner i politiken är inget man gör så där utan vidare. Är man ungtupp i sammanhanget finns anledning till såväl ödmjukhet som ett ivrigt och systematiskt sökande efter kunskap. Erfarenhet skaffar man sig över tid och genom goda mentorer. Självmålet i Finspångspolitiken är exempel på att flera av dessa kriterier inte uppfyllts.
En väl fungerande kommunal verksamhet bygger på ett stort förtroende mellan politiker och tjänstemän, en öppen dialog och tydliga rollfördelningar. Förtroende bygger man över tid och genom ett aktivt arbete, det är inget som man kommenderar fram. Vilka rollerna är och vad de innehåller har tydligen inte varit klart för "självmålaren", inte heller vad som står i svensk grundlag.
Påhoppet på socialchefen är obefogat, omdömeslöst och klumpigt och har fått de konsekvenser det ska ha. Förtroendet är förbrukat åt alla håll. En person i Finspång önskar säkert att han hade en viss dag här i livet ogjord. Att därutöver göra juridik av det här finns knappast förutsättningar för och ej heller någon anledning till, som jag ser det. Straffet har redan börjat avtjänas. Skamstocken har bemannats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar