Lyssnade med intresse på lördagsintervjun i radions P1 igår. Anders Holmberg intervjuade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Man imponeras inte. Tänk att kunna diagnosticera alla samhällsproblem med hjälp av ett enda begrepp: Invandringen.
Det var mycket snack och en hel del svävande svar. Det märks att sd inte är något färdigt parti utan bara en missnöjesgrupp som spelar på alla förfördelades och marginaliserades känslor. Det ska inte underskattas och framför allt måste vi bli fler som för dessa de svagastes talan också och inte låter sd muta in dem.
Ett intressant avsnitt i intervjun var när Åkesson frågades om kultur och statyer och arkitektur. Det ska vara falurött med vita knutar på allt, musik ska vara svensk, statyer och konst ska kunna kopplas ihop med Sverige - fattar de som röstar på sd vilket erbarmligt tråkigt Sverige vi skulle få om sd fick bestämma.
Sd har inget riktigt partiprogram och fiskar lite här och lite där beroende på vad det är som dyker upp. Förra året skulle man luckra upp arbetsrätten, i år ska man skydda den genom att man kritiserar Vaxholmsdomen. Än blåser kappan hit, än blåser den dit.
Alla problem beror på invandringen och med en extremt långt driven och enfaldig nationalism kommer allt att bli bra och intressant och stimulerande.
Nej, skulle sd komma över 4 procentspärren 2010 så är det inte ett underkännande av övriga politiska partier utan ett underkännande av svenska folkets omdöme. Tunn och illaluktande, tycks mig sd-soppan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar