Kanske är det med skogsbranden i Lämmetorp som med Folkets hus i Finspång. Det uppstår nya växer i brandresterna. I resterna av Folkets hus efter likvidationen kommer något nytt och friskt att kunna växa upp.
Det är ingen som sagt annat än att Conny Eriksson och hans styrelse verkligen försökte bryta den nedåtgående trenden man ärvde för något år sedan. Men vi har inget modernt Folkets hus och det som tycktes vara ett rimligt önskemål från Folkets husföreningen var ändå ingen lösning på lång sikt. Det handlar om långt större investeringar för att ge Finspång ett tidsenligt och modernt Folkets Hus. Kulturhus? Kanske? Det finns intressanta tankar om det. Men det är inte en möjlighet på flera (många?) år för Finspång. Investeringsutrymmet är begränsat och att tänka sig ett fortsatt driftsbidrag på 1,5 MKr om året med nuvarande besvärliga ekonomi är bara att glömma.
Men Fågel Fenix återuppstod. Folkets Hus återuppstår kanske också. Och kriser är samtidigt möjligheter. Precis när det brinner känns det förtvivlat. När huset och föreningen går under känns det förtvivlat. När det väl brunnit kan man fokusera på att skapa något nytt utan att behöva dra på det gamla, delvis inte livsdugliga. På sikt kan det till och med ge arbetarrörelsen ny kraft och värdefulla resultat.
Så gråt en stund, men torka sedan tårarna och blicka framåt. Låt besvikelsen omsättas i konstruktiva tankar och kraft. Bitterhet slår värst inåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar