Skolan ska vara en trygg plats för alla

Den som är elev i en svensk skola ska kunna lita på att inte bli utsatt för mobbning. Den lärare och annan personal i skolan som inte ingriper vid kränkningar, verbala (Ex. nedsättande kommentarer), sociala (Ex. utfrysning) eller fysiska (Ex. slag och sparkar) gör inte sitt jobb enligt våra lagar. Lagarna bygger på värden vi håller högt som just respekten för varandra, för människovärdet. Och om jag själv inte ingriper när någon blir kränkt, hur kan jag förvänta mig att någon bryr sig om jag själv blir kränkt?

Det finns en särskild lag från 2006 som ska skydda mot mobbning, Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. I § 7 och § 8 i den lagen står det tydligt att SKOLAN ÄR SKYLDIG att förebygga och förhindra kränkningar och att utreda och åtgärda om någon blivit kränkt. I Skollagens § 10 står det också uttryckt och i läroplanerna upprepas ett antal gånger respekten för andra människor och skyldigheten att ingripa mot kränkningar. Skadestånd kan riktas mot en skola som inte följer lagen. Samhället ser med andra ord mycket allvarligt pä mobbning.

Min erfarenhet är att de flesta som jobbar i skolan sköter det här ansvaret, det här självklara men också tvingande uppdraget. Men det räcker inte! INGET ENDA BARN ska behöva uppleva mobbning, dag efter dag, månad efter månad. Personal som ser eller får kännedom om mobbning men inte ingriper har inte i skolan att göra. Lärarna under mina egna fyra första år i skolan svek. Jag vet hur det känns.