IV-utmaningen

Visst är det något grundläggande fel när det största programmet på vår gymnasieskola är IV-programmet? Att det sedan finns elever som går om och går om och går om IV, bekräftar att något är fel. Även om många i skolan gör ett fantastiskt bra jobb och ibland klarar elever som är en hårsmån från IV, så har vi brister som såväl den politiska som förvaltningsorganisationen inte förmått åtgärda.

Det jag funderar över är om det är bristande förmåga att identifiera problemen på grund av svaga kontrollsystem eller om det är en rädsla för att vara öppen om de svårigheter som råder. Jag har noterat att det inte finns ett fritt informationsflöde och en fri diskussion. Brister i ledarskap har jag också kunnat konstatera och inte minst i fråga om politiska initiativ. Engagemanget från de förtroendevalda når heller inte VG-höjder utan karaktäriseras av ett rätt passivt förhållningssätt.

Att det återigen står en lång rad med elever som går ut nian utan att kvalificera sig till nationella program upprör ingen i den politiskt ansvariga nämnden. Kanske är det så att meritpoängen hos våra elever bara är en återspegling av kvaliteten i den politiska och administrativa ledningen. Det sker en del förbättringsinsatser men någonstans brister det och ett alltför stort antal av våra elever blir stående med Svarte Petter!