En av orsakerna till att Sverige från att ha varit ett av de fattigaste länderna i Europa avancerade till ett verkligt välfärdsland på sex-sju decennier var utbildningsväsendet och folkbildningen. Redan 1875 var läskunnigheten 99 procent bland svenska 20-åringar och vid första världskrigets början fanns det t ex 3 500 utbildade civilingenjörer.
Att utveckla sitt mänskliga kapital, sin befolkning, kvinnor som män, är grundläggande för välfärdsutveckling. Därför är ett av de åtta millenniemålen att alla barn i världen ska gå i grundskola år 2015. En rättighet som tillkommer alla barn och är vårt gemensamma ansvar. Utvecklingsländerna har inte råd att inte satsa på utbildning.
I Finspång gör vi en gymnasiesatsning på teknikcollege och längre fram kommer Finspong College. Men räcker detta? Hur utvecklar vi hela vårt mänskliga kapital i vår kommun? Alliansregeringen har signalerat neddragning på vuxenutbildningen, trots att vi har en massa människor med låg utbildning. Vårt näringsliv ropar efter kvalificerad arbetskraft. Hur organiserar vi och motiverar lågutbildade föräldrar till påbyggnadsutbildning för såväl den egna utvecklingen som för att kunna stimulera och stödja sina barn? Utmaningarna är många.
Högre kunskap föder också ökad tolerans, större självförtroende, ökad förmåga till god hälsa osv. Med andra ord är höjd utbildning i hela befolkningen till nytta för samhället på en lång rad områden.
Vi är inget utvecklingsland längre men har vi råd att inte satsa ännu mer på utbildning och dessutom att bredda utbildningsinsatserna? Utbildning är en av de verkliga viktiga strategiområdena.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar